Det är dags att ta det på allvar

Vi pratar inte öppet om det. När vi möter någon som är sjukskriven för utmattning är vi empatiska och tänker samtidigt ”vilken tur att det inte är jag”. Vi behandlar psykisk sjukdom som något skamligt.  Nästan värst är det med sjukdomarna som vi verkar tro är självförvållade. Sjukdomar där hjärnan inte orkar mer. Utmattningsdepression, utmattningssyndrom, hen har gått in i väggen eller bränt ut sig. Själva kärnan i sjukdomen bygger på att individen har presterat och levererat. Hen förväntas sätta gränser och klara av att hålla förväntningar och krav på en rimlig nivå. Och det är just det som inte fungerar längre.

I mitt jobb som organisationskonsult ser vi fler och fler chefer som närmar sig gränsen för utmattning. Av de chefer vi mött under en tid bedömer vi att ca 15 % ligger där. Det är troligen en låg uppskattning. Mönstret är så tydligt att några i branschen gett det ett namn, ”kraschande ledare”. När vi pratar om den gruppen menar vi inte de som redan är sjukskrivna utan de som ligger farligt nära gränsen, där det snarare är en fråga om när, istället för om. Det vi ser är människor som ”ska bara” och som säger att det blir bättre längre fram när projekt X är klart och saken Y levererats.  Trotjänare, eldsjälar och vanliga människor där vilja får gå före ork. Speglar vi tillbaka deras beteende bekräftar de att det stämmer och ändå är det svårt att ändra riktning. För med insikten kommer ofta också skammen. Skam för att inte klara av det som tidigare gett glädje och lust, skam för att ha jobbat sig sjuk. Och få förstår att det till största delen inte handlar om hen som individ, utan om organisatoriska förutsättningar och ett samhälle som premierar de som presterar.

Antidoten för ”kraschande ledare” verkar vara att ta sig själv på allvar. Att lyssna när någon beskriver hur de ser på ens framfart och stressnivå. Gärna detaljrikt och faktaspäckat. Många gånger smärtsamt att höra och det räcker sällan med en gång. När insikten har landat behövs konkret stöd att prioritera och städa bort. Att skapa utrymme för reflektion och de viktiga tankar som handlar om vart jag vill i livet och vad som är viktigt för mig. Det handlar också om att få hjälp med att hitta strategier för att dämma upp inflödet av uppgifter. Att säga nej, att delegera och att sätta ord på sina egna förväntningar.

Många försöker hoppa direkt på återhämtning. Men utan att först sortera och ta bort krav blir ofta återhämtningen ytterligare ett område att prestera i. Återhämtningen behöver inte vara att ligga i en soffa och titta i taket. För någon är det att åka skidor, för en annan att läsa en deckare. Det handlar om något du gör för att du känner för det och för att det ger dig energi. Det är inte farligt att ta i. Vi är gjorda för det. Men däremellan behöver vi återhämta oss. Varje månad, vecka och dag.

Vi är alla för viktiga för att snubbla på tids- och prestationshetsens krokben.  Och vi har ett gemensamt ansvar att varna de vi ser är på väg att falla. Det är dags att ta det på allvar.

Kundcase

Vi är stolta över alla våra uppdrag genom åren. Här delar vi med oss av några exempel. Hör gärna av dig om du vill veta mer.

Se våra kundcase »
Tankar

En firad framgång är en viktig framgång, hur liten den än är. Finmakt och fulmakt. Lyssnandets gåva. Det är några av rubrikerna i Cecilia Hjeltes tankar om ledarskap, organisationsutveckling och livet sett lite från sidan.

Läs mer »
Om dig

Du är en person som vill påverka och bidra i din organisation. Som jobbar hårt för att förbättra och förändra så att er organisation kan...

Läs mer »

Följ oss på LinkedIn